Los Batistuteros - The Ubiquitous 0-2 (0-2)
0-1 Emil
0-2 Anders
Publiksiffra: Runt 10
Uppställning
Efter några tunga förluster kändes det att grabbarna i laget var mer taggade än någonsin. Inte minst tydligt var detta när Lage samtidigt som vi övriga trixade med benskydd/sthlm city, strumpor och skosnören, frågade om det var någon som inte var taggad på att vinna. Efter ett enfaldigt, något monotont "nej" konstaterade Lage att bäst var väl det, för hade någon varit otaggad hade personen fått med honom att göra.
Trots taggning, mustasch-pakt och grek-argentiskt snack om vinnarkultur fattades det ändå ett antal spelare ur laget, men de som dykt upp var beredda på att ge allt. Dessutom hade vi ett starkt nyförvärv till baklinjen: Anders, som kom att spela in mycket viktig roll i matchen.
Laget beordrades innan matchen att värma upp. De flesta gjorde som de blev tillsagda och värmde upp i ett rasande tempo(dvs ett varv runt planen. reds. anmärkning). Axel däremot gick sin vana trogen och urinerade i den närliggande dammen.
Matchen började i ett rasande tempo. Båda lagen spelade bra fotboll men Batistuteros verkade vara lite väl heta och lämnade mycket ytor. Innan matchen hade det talats om att hålla det höga tempot uppe och våga gå på skott. Hjalle, som för dagen bildade anfallspar med Axel, testade tidigt med ett skott strax utanför straffområdet men misslyckades fatalt. En stund senare visade Emil hur ett skott ska avfyras när han på några meters avstånd sköt in 1-0. Underbart precis som veckan innan! Anfallet hade såklart hjälpt till med att öppna upp fina ytor genom sina hårt löpningar.
Nonchalansen vid uppvärmningen gjorde sig dock inte påmind när Axel kvickt sprintade in i motståndarnas straffområde. Försvararna, till antalet fyra, insåg snabbt att det enda de kunde göra för att stoppa den tekniske anfallaren var att fälla honom. Axel föll graciöst till marken och domaren signalerade genast för straff (eeey aboo domarn, driveru?!). Axel agerade mycket professionellt när han utan tillstymelse till aggresivitet reste sig upp och stegade ut ur straffområdet för att låta någon mer stabil person lägga straffen. Viss osäkerhet inom laget uppstod, Batistuteros stressade och skrek. Chansen gick till slut till Anders som förvaltade den mycket väl. Den chanslöse målvakten, för dagen klädd i en färgglad tröja, fick se sig överlistad när bollen flög in i hans högra hörn. Iskallt; tack Anders!
I slutet av första halvlek sjönk tempot något och Los Batistuteros jobbade sig allt mer in i matchen. Hjalmar fick kliva av för första gången under matchen på grund av uppskrapade knän efter en schyst tackling som han dock inte var beredd på. Det var dock inga sura miner och efter att blodflödet hade avtagit återvände han till planen. Redan tidigare hade Patryk fått avgå efter en smäll på knät, han kunde tyvärr inte fortsätta spela under kvällen.
Andra halvlek var betydligt händelsefattigare. Tröttheten och bristen på avbytare gjorde sig påmind och spelet jämnade ut sig. Los Batistuteros hittade mer ytor men valde för det mesta att dribbla sig framåt vilket förenklade arbetet för oss. En hörna, lagd av Alex i den senare delen av halvleken, gled förbi både försvar och målvakt för att sedan möta Maksims knä (tyvärr hann inte huvudet dit) och passerade stolpen med några decimeter. På vänsterbacken lyckades Frej (den mindre av de två) styra bort flera farliga dribblingar från motståndarnas mer tekniska högerfront, som senare valde att knivhota Maksim.
Med bara några få minuter kvar tyckte Hjalle att han skulle ha straff efter en situation där han efter en, enligt egen utsago, läcker mottagning blev fälld av en försvarare. Att bollen var utom kontroll för honom när han blev fälld är en trolig förklaring till varför domaren inte blåste straff. Att laget redan fått en straff är en annan förklaring. En tredje skulle kunna vara att Hjalle saknade förmågan att falla lika graciöst som Axel tidigare gjort.
Matchen slutade 2-0 och U. inkasserade därmed sin första seger genom tiderna. Att laget förutom fotbollen även tar skolan på stort allvar och det faktum att ett nationellt prov i Engelska skulle skrivas dagen efter gjorde att firandet blev något lugnare än det annars kanske hade blivit. Champis på t-banan hem fick duga.
Efter matchen snackades det om...
- Att det kan ha varit Lages retoriska fråga innan matchen som ledde till seger?
- Hur långt Hampus kommer gå för att återta sin ledning i den interna skytteligan?
- Huruvida Davids skada från förra veckans match fortfarande besvärade honom?
- Hur man egentligen kan blöda så mycket och ändå vara så glad i hågen som Hjalle var?
- Hur Maksim kunde vara så kylig när motståndarna övervägde att cutta honom?
- Att Axel bara dyker upp på matcherna. Är han verkligen fit?
- Hur kan Henke sätta AIK framför Ubiquitous?!
och kanske viktigast:
- Hur man ska göra för att samma motivation ska infinna sig i matchen mot Flempan Boys IF?
